söndag 29 november 2009

2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages



Min käre inaktive medbloggare Mr O fick tummen ur och beställde en låda av en snackis i vinbloggosfären. Eftersom mycket annat hunnits med under hösten innan urkorkning så har förväntningarna kalibrerats på en för vinet hälsosam nivå.

Doften avslöjar med en gång ursprung med söt grenachefruktighet, lakrits, te, röda bär och lavendel. Mycket bra doft.

Smaken är än bättre med ett spektrum av söt grenachefruktighet. På paletten återfinns framförallt kompott av sommarröda bär såsom jordgubbe och hallon som ackompanjeras av mer höstlika nypon och slånbär. Mogna och söta plommon tycker jag också finns där. En liten viol smyger sig också in bland frukten. Det är lätt hänt att ett sådant sötfruktigt vin blir jolmigt, men här visar sig producentens skicklighet i och med att en välgörande syrlighet håller bygget på rätt köl. Ett annat aber med mogen frukt kommer man dock inte från. 14,5 procent är lite för mycket för att jag skall sträcka mig till att beskriva vinet som välbalanserat.

Sammantaget är Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages ett generöst och gott vin som levererar väl över sin prisklass.

Varunummer: N/A

Pris: 109 SEK

söndag 22 november 2009

2001 Terredora CampoRe Taurasi Riserva


Taurasi, även känt som söderns Barolo, har en lång historia. Som så mycket annat i Italien. Augustus och Marcus Antonius tog en gruvlig hämnd på Brutus och Cassius för mordet på Ceasar i slaget vid Filippi år 42 före Kristus. Som tack för segern tilldelades legionärerna egendomar, och några av dem slog sig ned i Taurasi. Väl på plats gjorde de vin på den grekiska druvan, ”Ellenico”, som långt senare under spanskt styre kallades Aglianico av spanjorerna.

Det var först 1968 som Mastroberardino fick till en årgång som räknas som startpunkten för Taurasi som vi känner till i dag. Erkännandet lät inte vänta på sig. Myndigheterna belönade Taurasi med en upphöjelse till DOC-status 1970. 1993 följde så en uppgradering till DOCG-status. Fram till 2003 var Taurasi enda DOCG i södra Italien.

Enligt reglementet skall Taurasi bestå av Aglianico till minst 85 procent. För återstoden får andra områdestypiska druvor användas. ”Forzatura”, det vill säga förstärkning av vinerna med sprit, är förbjudet, vilket ger en inblick i vilka metoder som användes förr i tiden då lagstiftaren sannolikt sett sig nödgad att stifta denna regel på förekommen anledning.

Med 150 hektar lär Terredora vara Kampaniens största producent. Koppling till den berömda firman Mastroberardino finns då någon i klanen vid namn Walter Mastroberardino startade Terredora. Campore görs av utvalda Aglianicodruvor och lakas ur under 12-14 dagar för att sedan tillbringa 30 månader på franska fat.

Doften är förtätad med söta körsbär, källarmurriga plommon, svartvinbär, ceder, läder, kaffe, choklad, mandelmassa, farinsocker, sump och svart te.

Fyllig och packad med söta, mörka och kärva körsbär som innesluts av markerade och något avrundade tanniner går det inte att ta miste på ursprungsland. Sedan kommer farinsocker och julkryddor parat med mjölkchoklad och något citrusaktigt som påminner om Tropicanajuicerna grapefrukt och blodapelsin. Tycker man sådant låter gott, och det är det ju, så kan man även glädjas över att man går runt länge med dessa smaker i gommen, ty eftersmaken hänger i länge vill jag lova. En invändning som jag har är den lite väl tilltagna alkoholhalten på 14,5 procent. Tyvärr känns det lite eldigt och gör att vinet inte känns helt balanserat. Bortsett från denna invändning så är det ett löjligt gott vin som inte bör missas.

Andra har provat.

Varunummer: 95361
Pris: 299 SEK

torsdag 19 november 2009

2 * Bourgogne


Jag skulle tippa att när den genomsnittlige vinbloggsläsaren väljer vin så skrider denne till verket beväpnad med poäng och bedömningar från såväl svenska som internationella vinskribenter. Men hur skall man göra med Bourgogne? Bordeaux är lika genomanalyserat som storbolagslistan på börsen medan Bourgogne då motsvaras den inofficiella listan för onoterade företag ungefär. Man önskar ibland att burgunderna kunde göra en Bourgogne Rouge av alltihopa. Enkelt och lättfattligt. Principen för att välja vin till gåsen fick helt enkelt bli att bildligt kasta pil med förbundna ögon i ett mörkt rum, och hålla tummarna.

Vin nummer ett valdes enbart på grund av att det görs av den illustre Hubert de Montille från Volnay i södra Bourgogne. Denne man spelade en framträdande roll i vindokumentären Mondovino för några år sedan. Det andra vinet väljs ut helt enkelt efter det faktum att det kommer från Vosne Romanee, och det sannolikt är så nära som jag kommer komma Romanée- Conti.

2006 Beaune Premier Cru Les Sizies från Domaine Hubert de Montille har en mycket rent fruktig doft med primärt hallon som kombineras med lite rökighet och lakrits. Smaken består av kristallklar och väl utmejslad pinotfruktighet år hallonhållet. Jag hittar inte tillstymmelse till några fat i detta vin.

2006 Vosne Romanée från Guyon har en maffigare doft redan från start med söta hallon, brasved, jordighet och fat. Även i munnen växlar den upp och drar ifrån sin kontrahent. Här är det mer tryck i smaken med hallon och jordgubbsfruktighet, läder, rökighet som klingar av långsamt och behagligt.

Av de spontana reaktionerna runt bordet vinner Guyons Vosne Romanée tämligen enkelt. Till knaperstekta gåsbröst med tillbehör fungerar det helt enkelt bättre än Hubert de Montilles eleganta Beaune. Å andra sidan tycker jag nog att Domaine Hubert de Montille bättre låtit druvkaraktären komma till sin rätt och inte kladdat med ek eller annat som kan skymma sikten.

Men det gäller att kora bästa vin i denna tvekamp, och den går till Guyon enbart på grund av att den är storleken större i alla avseenden. Man får helt enkelt mer pang för pengarna.

2006 Beaune Premier Cru Les Sizies
Varunummer: 73566
Pris: 366 SEK
2006 Vosne Romanée
Varunummer: 75243
Pris: 342 SEK

tisdag 17 november 2009

1999 Launois Blanc de blanc


Champagne är en alldeles förträfflig inledning på en lördagskväll i goda vänners lag. Ur garderobens djup hämtas en årgångschampagne från Launois Père & Fils. Firman har varit verksam sedan 1872 i Le Mesnil-sur-Oger, det vill säga i samma krokar som flera namnkunniga producenter. Salon torde väl vara mest känd.

I glaset finns lite mörkare drag som antyder viss mognad. Det som jag dock finner lite märkligt är en vag rosa nyans som jag inte sett tidigare i en Champagne gjord enbart på Chardonnay.

Ofta tycker jag att det är svårare att få doftintryck av Champagne än av stilla viner. Jag noterar att doften domineras av åldern med en oxiderad ton som av sherry som stiger ur glaset. Därnäst mörka toner av bokna äpplen och rosor.

Smakintrycken var, som så ofta för mig, betydligt mer generösa och komplexa än doftintrycken. Jag kan inte sitta försjunken i anteckningsblocket och överge gästerna, så jag noterar i all hast sherry, russin, brioche, nötter, äpple, mjölkchoklad och nougat.

Denna Launois från -99 är en mycket god champagne, och i samma ögonblick som jag skriver detta slår det mig att jag aldrig provat en Champagne som smakar illa. Det måste vara en av de mest träffsäkra vinregionerna. Tyvärr ekar champagnefacket tomt i garderoben och det får bli nästa projekt att fylla på lagret. Ty Champagne som fått lite ålderns rondör och pondus är ju fantastiskt gott.

fredag 13 november 2009

2007 Terredora Aglianico


Hyllfacken för Rosso di Valtellina samt Chateau Reysson gapade tomma på fredagen när jag gick förbi bolaget. Det säger väl en del om genomslagskraften för tidningarnas vintips, och att många springer på samma bollar. Därför tog jag tillfället i akt att istället bekanta mig med en druva och ett vin som jag varit nyfiken på ett tag.


Mastroberardinos Taurasi Radici har etsat sig fast i hjärnbarken och i garderoben ligger en CampoRe från Terredora och bidar sin tid i väntan på rätt tillfälle. Terredora gör tydligen en IGT på aglianicodruvan och den får ackompanjera en fusk-Ossobuco på fredagskvällen.

Doften är generös och med en tydlig sötfruktighet och fatvanilj. Plommon och körsbär jämte russin, läder, chark, rökighet, kryddor och kokos noterar jag allt eftersom doftintrycken avlöser varandra. I munnen får man ett förvånansvärt moget vin som är fylligt och sötfruktigt med tydliga fat. Plommonen och de lite sträva körsbären drar åt det dova hållet och syrligheten är förhållandevis låg utan att slå över åt det jolmiga hållet. Tyvärr dras helhetsintrycket ned av lite väl mycket kladdande med fat. Ett gott vardagsvin som inte lämnar något bestående intryck.

Andra har också provat, se här och här.

Varunummer: 6288

Pris: 89 SEK

måndag 9 november 2009

2004 Gemma Barolo


Cantine Gemma grundades 1978 av Silvano Piacentini och består av 16 hektar i Serralunga och Monforte d´Alba. Högt ställda ambitioner i vingården, relativt lång urlakning av druvorna under två veckor och franska fat är några av ingredienserna för denna Barolo. Det har resulterat i goda vitsord från här och var, bland annat tre stjärnor i Decanter.


Doften är återhållsamt god med hallon, körsbär, mandelmassa, nagellack, svart te och rökighet. Pigg syrlighet med förhållandevis avrundade tanniner inramar körsbär och hallon med te. Det är inte ett särskilt komplext vin, utan ganska gott och enkelt vin i en slank och knappt medelfyllig kropp. Trots vissa kvaliteter räcket det inte för att jag skall gå igång på detta vin, och därmed är en av årets kortaste inlägg ett faktum. En bidragande orsak är priset som jag tycker är alldeles för högt med tanke på vad som bjuds. I Danmark går det att finna detta vin för 99 DKK på tillbud, och ett pris i samma härad hade nog gjort Gemma Barolo mer rättvisa.

Varunummer: 75727

Pris: 308 SEK