lördag 31 oktober 2009

2001 Roagna Barolo La Rocca e La Pira


Utforskandet av Barolo fortsätter. Denna vecka har turen kommit till Roagna. Man behöver inte tveka över Roagnas ideologiska hemvist i kampen mellan traditionalister och modernister då valspråket är ”Rogna non cambia”, vilket torde kunna översättas med att Roagna inte förändras. Bara en sådan sak som att druvorna lakas ur i mellan 70 och 90 dagar. Sedan får vinet ligga på mellanstora franska fat (hur stora sådana nu är) i fyra till sex år innan de får mogna på flaska i två år. Enligt leverantören kommer druvorna från den 500 år gamla vingården Pira som ligger i den del av Barolo som benämns Castiglione Falletto.

Otåligt häller jag upp i karaffen och finner ett anmärkningsvärt transparent vin. Utan problem går det att läsa tidningen under. Färgen är vackert tegelfärgad.

Trots åldern känns det lite trögt i starten. Det är inte så att doftintrycken väller ur karaff eller glas. Eteriska slöjor kan förnimmas med söta hallon, rosor och viol, te, asfalt, läder och lite lakrits. Efter hand, någon timme senare, tillkommer lite dovare inslag åt det animaliska hållet. Stall (gödsel alltså) och buljong. Aceton och nagellack ansluter också, liksom körsbär i likör. Tyvärr blir doften mer anonym under kvällens gång.

Det är lite svårflörtat i gommen också. Långt från fylligt, utan slankt med pigg syrlighet och behagliga, om än ej inställsamma, avrundade och körsbärskärnekärva tanniner som jämte en smak av kallt te och viss örtighet. Modren till mina barn är inte helt fel ute i att jämföra smakintrycket med att bita i en äppelskrott. Här bjuds även torkad frukt och jordgubbe innan allt klingar av långsamt, diskret och behagligt.

Som vanligt med italienska viner så smakar vinet än bättre med mat. I det här fallet blir lyckan fullständig med ett par tournedos som lindats med rökt sidfläsk.

Det är ett gott vin som bäst avnjutes i stillhet och med uppmärksamhet på de små nyanserna i tillvaron. Diskussionen om prisvärde får anstå till en annan dag. Det går nämligen inte att runda det faktum att det, som så ofta i vinvärlden, finns mycket annat värt att prova för betydligt mindre pengar. Tankarna går därmed osökt till en annan relik från en traditionell producent, La Rioja Alta Gran Reserva 904. Vinvärlden skulle vara oändligt tråkigare utan dessa smakprov på hur vinerna smakade förr i tiden och det gör väl att Roagnas La Rocca e la Pira främst är av kulturhistoriskt intresse.

Varunummer: 75236

Pris: 369 SEK

6 kommentarer:

Italienska viner sa...

Roagnas viner är sannerligen inga crowdpleasers men visst är det ett ljuvligt hantverk? Du är helt rätt på det med den slanka syrligheten och de lite pulvriga tanninerna. Äppelskrott låter kanske inte lika kul...

Prisvärdhet är sannerligen en högst subjektiv aspekt, ibland blir ju priset själva upplevelsen men ska man hitta ett lika personligt vin i denna prisklassen så tycker jag att man får leta länge.

/Patrik

Mr J sa...

Jo, det är sannerligen gediget hantverk bakom. Och då är det svårt att inte bli lite sentimental i omdömet. Man vill ju väldigt gärna tycka om det.

Det där med äppelskrott är inte så illa som det låter, utan egentligen positivt. Men jag tycker nog att nebbiolo ofta kan ge den känslan.

Nästa barolo som jag tänkte prova är Gemma -04. Något du känner till?

Italienska viner sa...

Jajamen, vi drack deras Monforte-barolo "Giblin" 2005 på restaurang förra helgen. Ett kraftpaket som absolut kan ligga hela nästa decennium.

/Patrik

Mr J sa...

Det låte som jag kan se fram mot ännu en Listerinebarolo...

Italienska viner sa...

Jag tror deras normale är en Serralunga-barolo men jag har inte provat den så jag vågar inte utlova en 100%ig plackreduktion...

/Patrik

Mr J sa...

I´ll keep you posted!