Efter en mastig vecka är det en ren njutning att på fredag eftermiddag dra korken ur en Castello di Fonterutoli 2004. Det är första gången jag provar denna årgång, hittills har jag nöjt mig med att ta del av de unisona lovorden från proffs- och hobbytyckare. Ett undantag från hallelujakören är min medbloggare Mr J – vi får väl se vem som har "rätt".
Nio tiondelar Sangiovese, resten cs, via 16-18 månader på fat och en mellanlandning på SB har det landat i karaffen denna fina höstdag. Jag luftar under en och en halv timme innan första sniffen och smakprovet. Det är en rätt vildsint doft med tydliga kaffe- och vaniljtoner. Men hade jag gissat chianti? Nja, visst finns det dragning ditåt men lika gärna till Bordeaux.
Vinet är till en början stramt och med klart bitska tanniner. Det känns som det skriker efter återförslutning och förpassning till källaren. Men efter ytterligare någon timme har det rundats av betydligt. Man känner sura körsbär, kaffe och ek. Det är riktigt gott, hustrun L tycker det är snudd på full utdelning. Ändå är det fortfarande ett ungt vin med ett antal år av förbättring framför sig. I dagsläget kräver det rätt ordentlig matchning av mat för att komma till sin rätt. Slutomdömet blir med utmärkt beröm godkänt och ger inspiration att prova konkurrenterna i samma årgång. Mer om det i kommande poster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar