Det känns rättvist att tysk riesling åter får det erkännande det förtjänar. Trots att jag i min ungdom understundom överdoserade på Moselblümchen och Liebfraumilch har jag alltid varit svag för vinerna i denna tyska paradgren. Några av mina bästa vinupplevelser har varit tillsammans med riesling, jag vill särskilt minnas Wehlener Sonnenuhr 1982 från Dr Loosen. Den sista flaskan avnjöts för en månad sedan och det kändes som att det kunde ha ett evigt liv.
Priserna är också överlag humana, trots att många producenter är mycket små. Därför är det med viss förväntan jag vrider om skruvkorken på en Bernkasteler Lay 2006 från just Dr Loosen. Färgen är blekt gyllengul och det är lite oljigt och trögflytande. Doften är härligt mineralig och med det typiska inslaget av petroleum. En viss sötma anas.
Smaken är insmickrande och präglas av lime, fläder och är ganska kryddig på ett trevligt sätt. Smaken dröjer sig också kvar behagligt länge. Vinet imponerar också på L, som får associationer till päronsplitt och det är bara att hålla med. Det känns på samma gång friskt och insmickrande. Det klarar ändå balansgången och blir inte för jolmigt. Helt enkelt riktigt gott och det känns tryggt att ytterligare ett par flaskor ligger i källaren för kommande njutningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar