Casalferro 2004

I kväll blev det toscansk IGT gjord på sangiovese och merlot som lagrats på franska fat. Barone Ricasoli står för ett hantverk i god italiensk tradition.

Dock väcks terroiristen inom mig till liv och det är med skepsis som jag drar korken ur ett vin som verkar gjort för att appellera till mindre kräsna gommar.

Färgen är inte så mycket att säga om. Det ser ut som rödvin brukar göra.

Men den generösa doften med sura körsbär, plommon, tobak, charkuterier, julkryddor, rök, chocklad och fatvanilj indikerar från första början att något är på gång. Inte några svårdefinierbara doftintryck här inte.

Detta är inte något vin för stilla kontemplation och djuplodande analyser. Tät och med fatvanilj, sura körsbär och ett härligt ganska långt avslut med mjuka tanniner och en syrlighet väl under kontroll. De 14 procenten är väl integrerade och känns först på soffan efter middagen. På det hela taget mycket gott och balanserat.

Min kära livskamrat L. associerar till Valpolicella och amarone. Det är faktiskt inte någon tokig jämförelse.

Som matvin till riktigt bra entrecôte, potatis som rostats i gåsflott och en härlig sås på creme fraiche blir det högsta betyg.

En kritik som kan riktas är att vinet känns kanske lite enahanda mot slutet på flaskan. Om man i kampen mellan amerikanska och brittiska vinauktoriteter lutar sig åt det senare hållet så kanske det är lite för mycket fat, frukt och alkohol jämfört med en bordeaux från 1953. Å andra sidan vill jag nog i kväll utbrista i ett "what ever" och bara fortsätta att hälla i mig och njuta. Så därför blir det i kväll betygssättning efter 100-poängsskalan och invändningar om typicitet m.m. får anstå till nästa vecka.

Jag ger utan att darra på manchetten 95 poäng med en mycket stark köprekommendation. Jag har svårt att se att detta vin kan lagras någon längre tid då jag inte skulle kunna avhålla mig från att dricka upp flaskorna i närtid.

En insikt som drabbar en med full kraft är de 269 kronor som vinet kostar kommer man inte långt med i ett distrikt som jag annars tycker mycket om, Bordeaux. Om man vill vara elak så samlar man ihop ett gäng bordeauxviner i samma prisklass och ställer mot denna toscanska kondottiär.

Forza Italia!