Prunotto Barolo 2004

Denna helg bjuds det på Barolo från vad som anses vara ett mycket bra år i Italien och Piemonte. Producenten är Prunotto, som numera ägs av Antinori.

Det är inte någon ogenomtränglig blåbärssoppa, utan en halvtransparent och klar röd färg som ger vid handen att det är ett medelfylligt vin.

Doften är inte överdrivet generös, men ger röda bär, rosor, viol, rök, läder, kryddor, mandelmassa och körsbär. Det krävs dock en del sniffande och famlande efter referenser eftersom dofterna så att säga inte poppar upp av sig själva ur glaset.

Smaken är en halv besvikelse. Det första intrycket domineras av pigg syra och tanniner som gör att det smakar körsbärskärnor och äppelskrott. Gott på sitt sätt, men inte särskilt publikfriande. Läkerol (viol?) kommer också efter hand. 14 procent bidrar till viss eldighet. Vinet är medelfylligt och eftersmaken halvlång.

Det finns två alternativ. Antingen är vinet inne i en sluten fas och väntar på att blomma ut om några år eller så är det inte bättre än så här. Jag har svårt att se att lagring kommer göra vinet till någon stor upplevelse eftersom det smakas frukt och komplexitet som kan slipas av med tidens tand. 238 kronor på finlandsbåten känns mer hanterbart än om man betalat 299 kronor som den kostar i beställningssortimentet enligt Hjo Grosshandel. Det är dock för mycket pengar. Den standardbarolo från Fontanafredda i standardsortimentet som jag provat i några årgångar är bättre än Prunottos Barolo.

Av de två flaskor jag köpte återstår en. Jag lägger den längst ned i garderoben i vag förhoppning om en större vinupplevelse i framtiden.

Mina erfarenheter av Piemonte och nebbiolo liknar de som jag har av Bourgogne. Två distrikt där pris och kvalitet inte nödvändigtvis hänger samman. Från Piemonte har jag druckit prestigeviner som känns som ett uthållighetstest för gommen snarare än balsam för själen. Tyvärr verkar det både Piemonte och Bourgogne vara två distrikt som kräver både tålamod med minorna och feta plånböcker för att hämta hem dom stora vinerna.

Toscana verkar vara en mer pålitlig region, så därför hämtade jag hem en Casalferro från Barone Ricasoli i dag för att säkerställa att nästa helg bjuder på gott vin.

PS. Dag två är denna Barolo bättre. Lite mer frukt, mer harmoniska tanniner och syror. Men inte tillräckligt bra för att uppmana till inköp. Till salsicce och bönröra med rosmarin och vitlök kommer det mer till sin rätt. DS.