Alain Graillot Crozes Hermitage 2005

Alain Graillot borde kunna lätta upp i det tråkiga, mörka och regniga november. Så gick mina tankar på fredagen efter en bedrövlig vecka. Någonstans ligger en 2002:a och skvalpar i botten på garderoben, alltid bortvald till förmån för mer intressanta bekantskaper. Så även denna gång. Förra året kom jag över två -05:or utan att det rätta tillfället att korka upp infunnit sig. Men nu har det rätta tillfället infunnit sig! Förväntningarna stod på topp, kanske något förstärkt av att Decanter gav högsta betyg till 2005 Graillot i sin stora genomgång av denna årgång från norra Rhône.

Av de årgångar av Graillot som jag provat sedan 1996 står 2001 och 2003 ut. Den sistnämnda kan jag bara ångra att jag inte köpte en låda av. Mr T., som är en mycket hängiven anhängare till Graillot, har haft den stora vänligheten att låta mig prova många årgångar från 90-talet och framåt. Mitt omdöme är att Graillot är som bäst unga utan att vinna något på lagring, och då särskilt längre sådan. Drick nu och var glad, är stalltipset sålunda.

Doften är inte överdrivet generös, vilket jag är van vid när det gäller Graillot. Nypon, hallon, peppar, tjära och viol. Om någon väckt mig klockan tre på morgonen hade jag kunnat skriva dessa provningsanteckningar utan att någonsin ha druckit vinet. Så typiskt för Crozes och Graillot är det!

Vinet är inte så jättefylligt som jag förväntat mig, utan något slankare. Nu tycker jag kanske att detta är något positivt jämfört med tidigare erfarenheter. Charkuterier och rökt korv, frukt som vandrar från nypon till hallon för att klinga av i björnbär, viol, tydliga syrahtoner och något parfymartat i positiv bemärkelse. Syra och tanniner är i härlig balans.

Det är gott, men inte på ett sätt som får jorden att skälva. Det är ett vin som kräver mat. Till fredagens lammytterfilé med rödvinsås och rostad potatis med broccoli fungerar det utmärkt. Till lördagens fårskånk med potatisgratäng är det fullständigt ljuvligt. A match made in heaven!

Om franska turistbyrån hade producerat vin hade de skapat något sådant här. Det är gott på ett sätt som får en att känna att detta är Frankrike i kubik. Det frammanar toner av någon chanson med dragspel snarare än ''La Marseillaise''. Min älskade livskamrat L., som vanligtvis inte gillar Crozes i allmänhet och Graillot i synnerhet, fäller bara ett omdöme om vinet: "vi borde åka till Frankrike nästa år". Det sammanfattar nog bäst Graillots Crozes Hermitage 2005.