Vosne-Romanée Beaux Monts 2000 vs. Duck Pond Pinot Noir 2005

Vi skribenter på denna blogg samlades på fredagen för att äta och dricka gott utan våra respektive, men med barnen.

Sedan en tid är vi nyfikna på vad bättre bourgogne har att erbjuda och därför har vi fastnat för Vosne-Romanée premier cru från 2000 från den välrenommerade producenten Jadot. 495 kronor kostar kalaset, och självfallet hade inte denna flaska inhandlats om den inte fått goda vitsord av både Röttorp och Kronstam.

Anhängare av gamla världen som vi är kan vi inte låta bli att ställa upp en motståndare från nya världen, Duck Pond Pinot Noir 2005 från Oregon för 112 kronor. Upplagt för massaker med andra ord.

Vosne-Romanéen är transparent, ljusröd utan tegelnyanser. Det ser misstänkt lätt ut.

Doften är tämligen anonym i början, och vad som välvilligt kan beskrivas som muggiga källartoner antyder smygkork. Annars är det en söt doft med antydan till vanilj, hallon/jordgubb, lite salmiak, charkuterier, peppar. Allt detta utan någon direkt generositet.

I munnen är det söt frukt, viss skumbanan, röda bär och efter hand en viss känsla av körsbär- eller jordgubbskompott. Silkiga tanniner och väl avrundade syror är uppenbarligen inte en klyscha för att beskriva lagrad bourgogne.

Doft och smak övertygar inte direkt, men eftersmaken är inte att leka med. Den är lång och härlig och dröjer sig kvar länge.

Duck Pond är mer rakt på sak. Ljus och tunn färg. En typisk pinotdoft med vanilj och körsbär/jordgubb. Smaken är mest åt körsbär, men också hallon och jordgubb. Tanninerna är inte påtagliga och det är inte heller någon syra att tala om. Efter hand under kvällen smyger sig även brända toner på. Saftaktig, okomplicerad och lättdrucken är omdömet.

Efter hand under kvällen lyckas vi tyvärr inte övertyga oss om bourgognens storhet, trots att vi försöker. Det är ett gott vin. Men för runt 500 kronor räcker det inte att ett vin är gott. Det måste vara en stor vinupplevelse.

Vi är ett tag inne på att vi saknar förmåga att uppskatta elegansen hos riktigt bra viner. Vi kanske rent av skall ändra inriktning på denna blogg och enbart skriva om bag-inboxar? Vad har vi missat som gjort Röttorp och Kronstam rent lyriska?

Efter denna monumentala besvikelse tappar vi båda suget för Bourgogne tills vidare. Hädanefter får det bli Chianti, Rhône och andra pålitliga distrikt tills dess att myten och magin kring Bourgogne får oss att ta nya tag i förhoppning om att stöta på en grandios vinupplevelse.