torsdag 20 januari 2011

2004 Corton Clos du Roi Domaine Thenard

En vacker sommardag för några år sedan åkte vi längs med Strandvejen och tittade in på Louisiana innan det var dags att fylla skuffen hos Philipson Wine i Kokkedal. På vinst och förlust införskaffades en låda Bourgogne från Domaine Thenard utan någon som helst kunskap om producent eller appellation. Det räckte med att det stod Grand Cru på etiketten och att det var Bourgogne. Etikettsdrickande kallas det visst. När jag väl kom hem och läste på insåg jag att jag köpt vin från en notoriskt lågpresterande egendom. Mitt första intryck var väl inte direkt översvallande då vinet kändes som en ungdomligt körsbärskärv Chianti med riviga tanniner och syror.

Familjen Thenard har sina rötter i Givry där de har varit verksamma sedan 1760. Under mycket lång tid såldes huvuddelen av produktionen till negociantfirman Maison Remoissenet och fram till 2005 såldes väldigt lite vin under egen etikett. Egendomen är främst känd för att ha det nästa största innehavet i Le Montrachet. Därtill finns ett litet stycke mark i Grand Cru-vingården Clos du Roi på Cortonkullen. Domaine Thenards viner anses vara gammalmodiga och tanninrika i ungdomen, eller för att låna ett mer lovande uttryck ur vinlitteraturen, ett riktigt ”vin de garde”.

Det första intrycket är ganska dammigt och unket. Min första farhåga är att vinet är defekt på något sätt. Men en god och ganska komplex doft av jordgubbskompott, körsbär, torkad frukt, läder och örtighet indikerar att allt är som det skall. Efter hand tätnar doften och ett tydligt stråk av salmiak växer fram.

I munnen känns vinet inte särdeles ungt och i behov av lagring. Väl balanserat, avrundat och behagligt är drickvänligheten mycket hög. Kroppen är hyggligt väl tilltagen med en fin smak av körsbär, jordgubbe, torkad frukt och salmiak som klingar av långsamt. Aningens fat finns där också.

Den enda kritiken jag kan rikta mot vinet är att det känns aningen platt, det vill inte riktigt sjunga. Förhoppningsvis kan det bli lite roligare med några år till i ryggläge, det är bara att hålla tummarna. Trots denna invändning är detta det mest prisvärda vin som jag köpt från Bourgogne. Jag har för mig att det kostade 169 danska kronor, vilket då ungefär motsvarade 210 svenska kronor. Det är väl i runda slängar ungefär hälften av gällande listpriser som jag hittat på nätet. Summa summarum är det roligt att kunna konstatera att ett av mina minst genomtänkta inköp gett så god utdelning.

2 kommentarer:

Rara droppar sa...

Bara att gratulera när chanstagningar går hem. Bourgogne är verkligen ett minfält och högt prisvärde är inte det enklaste att åstadkomma, snarare tvärtom.

Mr J sa...

Javisst är det kul när man missar minan i Bourgogne. Men jag antar att den osäkra relationen mellan pris och kvalitet är en del av charmen. Såg din blogg och det skall bli ett nöje att följa den.