Efter förra veckans debacle i bourgogne så befinner vi oss ikväll på säkrare mark i Toscana. Kvällens vin kommer från hjärtat av Chianti, och på förhand ser det bra ut. 80 procent Sangiovese, resterande Canaiolo (12) Merlot och Malvasia nero (åtta). 18 månader på fat.
Jag har beställt en av 97600 flaskor, så det är bara att köra. Ama får regelmässigt goda betyg men när man slår en lov på nätet är det inte så omskrivet som distriktets andra förmågor. Det tackar jag för då det ger mig möjligheten att inhandla en vällagrad flaska för direkt konsumtion.
Färgen är åt det mer transparenta hållet och antyder en mognad som konfirmeras så fort näsan sätts mot glaset. Det är verkligen en mogen varm doft med källartoner, inslag av bär och kakao, men utan påträngande fatinslag.
Smaken följer samma mönster. Det är ett medelfylligt vin som känns lent, med avrundade tanniner som ändå finns där för att staga upp det måhända något glesa mellanregistret. Både jag och L går igång rejält på detta och tycker att det bestående intrycket är ett elegant vin i toppform.
Jämfört med Fonterutolin som dracks för ett par veckor sedan är detta i en helt annan stil, och skulle nog slås ut i en direkt jämförelse på grund av sin diskretare framtoning. Men de är till sin karaktär så olika att de spelar i olika ligor. Slutomdömet är dock ett moget, riktigt gott vin som varmt rekommenderas till dem som vill ha en elegant färdiglagrad Chianti.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar