söndag 9 augusti 2009
2006 Vacqueyras Montirius Le Clos
Viner från Vacqueyras är inte något som jag dricker särskilt ofta måste jag erkänna. Närmare bestämt kan jag bara dra mig till minnes en flaska för en ett par år sedan. Nu kom ett vin från Vacqueyras i augustisläppet som fått goda vitsord och då tänkte jag passa på att täppa till en bildningslucka.
Först måste jag läsa på lite eftersom jag inte har särskilt mycket kunskap om denna del av Rhône. Vacqueyras är en liten by på cirka 1000 själar i dag. Fram till 1791 hörde byn till påvedömet innan det under turbulensen efter franska revolutionen införlivades med Frankrike. Naturligtvis har det odlats vin sedan antiken. Enligt byns hemsida var det romerska legionärer som tog med sig rankor till området. 1448 är första gången som vinerna från Vacqueyras nämns i skriftliga källor. 1990 fick Vacqueyras en egen AOC, innan dess ingick byn i Côtes du Rhône Villages. I dag är det ungefär 175 odlare som brukar 1 300 hektar mark. 130 av dessa ingår i ett kooperativ som står för ungefär hälften av totalproduktionen. 45 odlare buteljerar egna viner. Minst 50 procent måste bestå av Grenache. Syrah eller Mourvèdre måste ingå till minst 20 procent och andra druvor får ingå så länge de inte överskrider 10 procent.
Domaine Montirius är en biodynamisk producent som framstår som väldigt ambitiös vid en snabb genomläsning av hemsidan. Hälften vardera av Grenache och Syrah används till Le Clos. Till och med buteljeringen sker efter månkalendern!
Efter historielektionen är det dags att dra korken ur flaskan. Doften är mycket god. Aromatisk med viol och söt frukt såsom björnbär och plommon som drar åt körsbär i likör. Bacon, ett par drag med pepparkvarnen, lakrits och en somrig grusväg hittar jag också.
I munnen är vinet fylligt och kryddigt med tydlig alkoholhetta. Det smakar mycket gott med härlig söt frukt med hallon, björnbär som jämte charkuterier och pepprighet klingar av långsamt. Där finns måhända tanniner i brygden, men det är i sådana fall något som undgår mig.
Efter den första dagen tänkte jag gnälla lite kring detta med den höga alkoholhalten på 14,5 procent. Tyvärr slår eldigheten igenom och jag tycker inte att det känns riktigt balanserat. Men dag två läggs en club steak på grillen och serveras med tillbehör. Plötsligt uppstår harmoni när en ung, fyllig och småstökig fransos får tampas med ett rejält stycke kött. I mitt tycke är det därför ett utpräglat matvin, och inte något att sippa på i goda vänners lag.
Även om den höga alkoholhalten inte riktigt är min stil måste jag ändå säga att det är ett mycket kompetent producerat vin som absolut förtjänar att provas.
Varunummer: 99209
Pris: 239 SEK
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Goda vinare, bra blogg! intressant läsning och kul att du gillar vinet. jag privatimporterade 05an då vinet inte fanns på bolaget. Jag håller med vinet kräver mat, samtidigt är det skönt med att det inte är några fat inblandade - mest terroir.
http://birkomvin.blogspot.com/2009/02/neudorf-montirius-och-taylors.html
mvh birk
Birk,
Tack så mycket.
Tyvärr dök inte inte ditt blogginlägg upp när jag googlade vin och producent. Jag hamnar nog på samma poäng som du. Lite mindre alkohol så är dom hemma tycker jag.
Vi drack en 2006 Vacqueyras Montirius Le Clos för nån vecka sedan.
Jag håller med om eldigheten, och lakritsen kändes mer som salmiak. Funkar verkligen bäst till en rejäl köttbit.
Ett par flaskor får vila i källaren så får vi se...
/Janne
Lite lagring kan kanske göra underverk. Men det låter inte som om du är fullständigt övertygad?
Skicka en kommentar