måndag 8 februari 2010

2006 Vosne Romanée Domaine Gros Frère et Soeur


Den som är intresserad av både vin och genealogi kan finna sitt lystmäte i klanen Gros och deras utbredning i trakterna kring Vosne. Om jag förstått saken rätt så är familjeegendomen Domaine Gros Frère et Soeur gemensamt ägd. Sedan har Michel Gros verksamhet under eget namn, medan systern driver A-G Gros och kusinen Domaine Anne Gros. Sedan finns tydligen även någon Jean Gros, som kan vara modern till Michel Gros. Sedan orkade jag inte med fler släktingar och ägarförhållanden. Bakgrunden till vinvalet är att jag tänkte se om det går att återfinna en gnutta av den magi som omgärdar Domaine Romanée Conti i ett byvin från Domaine Gros Frère et Soer.

Det börjar inte bra. Redan när jag tar av aluminiumfolien ser jag mögel och en brunröd sörja på toppen av flaskan. De onda aningarna tilltar när jag låter korkskruven arbeta sig ned i korken som har ungefär samma konsistens som en tvättsvamp. När jag drar upp den är den mjuk och synbarligen har vinet trängt upp längs sidorna ända ut. Jag svär över att jag förmodligen måste mentalt hantera ett korkdefekt vin. Döm om min förvåning när det verkar som om vinet har klarat sig.

Doften är god, utan att tränga sig på, med körsbär som ackompanjeras av hallon och plommon. Sedan finns där även pepprighet, viol och lakrits. Den fruktiga doften är inte lika ren som jag upplevt i andra bourgogner. Här finns murrighet också som tar sig uttryck i en gnutta chark och rökighet à la medwurst, och under det hela lurar lite dyig sjöbotten.

Den pigga syrligheten slår till först, innan smått lent kärva och kirschiga körsbär och hallon träder in på scenen. Något från charkuteridisken återfinns även i smaken. Här finns en tydlig nyans av kaffe också. Eftersmaken är förhållandevis kort och klingar av med lakrits. Men det som förvånar mig är fylligheten. Uppenbarligen är det en fördom att bourgogneviner är åt det lättare hållet, utan här har vi att göra med ett medelfylligt vin.

Det är gott att sniffa på och dricka på egen hand. Men det är först när maten kommer på bordet som det sker saker. Syrligheten blir inte lika framträdande och de finstämda nyanserna samspelar mycket väl med maten. Den bästa värdemätaren är ju den fart med vilken nivån sjunker i karaffen, och i detta fall går det undan. En förklaring kan vara att man hela tiden vill dricka en klunk till för att förvissa sig om att vinet är så gott som man fick för sig att det är.

Jag vet inte riktigt om jag fick någon magisk upplevelse av Domaine Gros Frère et Soeurs byvin. Men en köprekommendation tycker jag inte är omotiverat trots priset.

Varunummer: 95834
Pris: 395 SEK

6 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Är det elegans man är ute efter, så ska man inte leta hos Bernard Gros. Eftersom stockarna fortfarande är unga använder man en svindyr mustkoncentrerings-maskin, förmodligen av typen omvänd osmos. Så vinerna är rätt fylliga och givande. Din beskrivning känns igen från vårt smakprov förra våren. Och priserna är ju överlag väldigt rimliga.

Bernard Gros och DRC är grannar, husen ligger rygg mot rygg. Det kan man ju tänka på när man dricker vinet ;-)

Mr J sa...

Tack för kompletterande information. Er recension låg bland annat till grund för detta vinval.

Vad gäller det berömda grannskapet så var det något som jag intalade mig själv vid varje klunk!

De få viner jag druckit från Vosne har med något undantag varit bra jämfört med andra nedslag i Bourgogne, så någon slags grundläggande kvalitet måste väl jordarna besitta.

Lars-Erik Paulsson sa...

En liten kommentar om korken. Samma sak hände mig i fredags när jag till starka asiatiska räkor korkade upp den enda halvtorra vita som fanns i källaren för tillfället. Ürziger Würzgarten Riesling Auslese 1995 Karl Erbes. Korken var blöt ut till kanten och grön mögel huserade under stanniolen. Vinet var superbt och inte det mista påverkat av mögel eller läckage. Synd att det var sista flaskan.

Mr J sa...

Någon gång skall man väl ha turen på sin sida, vilket vi båda verkar ha haft. Jag kan inte å andra sidan låta bli att fundera över vad som får vissa viner att inte bli förstörda trots att korken inte håller tätt.

Ezra sa...

Vill bara påpeka att korkdefekt, alltså förekomsten av någon form av polyhalogenererad anisol (tex trikloranisol), inte har något att göra med om korken är svampig eller om vin har trängt upp i flaskhalsen.

Det är två skilda problem, det kan däremot indikera att korken inte har hållit tätt vilket kan leda till oxidation.

Låter som ett bra vin för övrigt, röd Bourgogne är som en minerad snårskog.

Mr J sa...

Du har rätt, "defekt kork" borde det stått i stället.