söndag 5 augusti 2012

Sommarviner

En sommarafton i juli får vi besök av goda vänner och en entrecôte av amerikanskt ursprung åker på grillen. Fadren har varit på besök dagen innan och lämnat grundstommen till såsen i form av ett väl tilltaget lass nyplockade och förvällda kantareller. Nu är detta en blogg som främst handlar om vin, men minst lika viktigt är vad man äter till och därför tycker jag att det är intressant att notera att något måste vara galet med prissättningen på kött när den inhemska entrecôten inte bara är dyrare, utan också synbarligen av sämre kvalitet. En förklaring lär vara att svensken i gemen tror att svenskt fågel- och nötkött är bättre och att handlaren inte kan ta lika bra betalt för utländskt kött. Vad roligt det är ibland att kunna dra fördel av att den så kallade marknaden har fel. 

Först ut på banan var en spansk cava vid namn Codorníu Selección Raventós som enligt etiketten är framställd med traditionella metoder. Druvsammansättningen består till hälften av Chardonnay. Därtill har använts 25 procent vardera av Xarel-lo och Macabeo. Lätt, torr och läskande gjorde den jobbet med den äran utan att pocka på uppmärksamhet. Att försöka dissekera doft och smak vore missvisande eftersom det är en perfekt sommaraperitif som gör sig bäst utan närmare eftertanke. 

Sedan var det dags för huvudkombattanterna att göra entré lagom till att entrecôten var klar. 2001 Viña Ardanza Reserva från Rioja tar täten från början med en rejäl pondus i doftspektrumet. Druvsammansättningen är 80 procent Tempranillo och 20 procent Garnacha, och producenten är La Rioja Alta som gör den underbart arkaiska Gran Reserva 904. En fantastisk doft med jordgubbe, läder, dill och en påtaglig kryddighet väller ur glaset. I glaset bredvid återfinner vi en närmast neurotiskt krampaktigt knuten 2008 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva. Om jag är snäll kan jag väl säga att det gick att ana sig till lite mörka körsbär kanske. Men det kan också vara mina förväntningar som spelade mig ett spratt.

När vi sedan smakar på vinerna ändras scenen totalt. Riojan har inte i närheten av samma närvaro i smaken. Visst är det ett gott gammalt vin med jordgubbe, läder, torkad frukt, en aning tomatpuré och en hel del fat. Men efter den fantastiska inledningen kvarstår en känsla av besvikelse att smaken inte är tillnärmelsevis lika generös som doften. Chiantin däremot levererar en väl tilltagen dos av tät frukt med körsbär. Det har inte heller snålats i fathanteringen. Enligt baksidesetiketten har franska 225-liters fat använts i framställningen, och det hade jag nog kunnat gissa mig till utan att läsa innantill om man så säger. Tanniner och syrlighet är inte så värst framträdande, utan intrycket är ganska så polerat och drickbarheten är hög. Kan det vara så att denna Chianti skulle kunna bli ännu bättre med lite lagring? Skall jag kanske köpa ett par flaskor för att se vad som händer? Men det är ju så mycket annat som kanske är bättre att satsa pengarna på. Se där en inblick i vilka bryderier som jag brottas med halvvägs in i en avslappnad semester. Hur som helst, 2001 Viña Ardanza Reserva är en god och mogen rioja för en högst rimlig penning och 2008 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva är en riktigt god Chianti som eventuellt kan utvecklas med lite lagring och därför är det utan tvekan som jag anser att de båda förtjänar köprekommendationer.

I händelse av att törsten inte skulle släckas hade gästerna med sig en 2007 Condado de Haza från Alejandro Fernandez i beredskap. För mig var det lite extra roligt eftersom Condado de Haza i en tidigare årgång var ett av de viner som grundlade mitt vinintresse för nio år sedan. Trots att det är högsommar och infravärmaren glöder går det inte att hålla den svenska sommarkvällens kyla stången. Myggen är också på hugget. Jag kan i alla fall notera en mullig och generös frukt med björnbär och plommon samt en väl tilltagen fatbehandling. Ett riktigt bra grillvin skulle jag tro, om vädret är bättre eller om vinet avnjuts inomhus. Men vid 15 plusgrader kommer det inte riktigt till sin rätt.

Sedan går en av gästerna bärsärkagång i källaren och börjar rya om Bourgogne och annat gott som väntar på att få mogna till sig. Som tur är har jag ett offervin i beredskap. Därför kommer det sig att vi därnäst har en Brolio Chianti Classico från det varma året 2003 i glasen. Vi är mest förvånade över att mer inte hänt på de år som gått sedan inköpet. Mest mörk frukt och kaffesump. Vissa viner tjänar helt enkelt inte på att lagras. Men den fyllde sin uppgift väl med att runda av kvällen när doft- och smaksinnen trubbats av något. 

En på det hela taget lyckad afton den kylslagna och regntunga sommaren 2012.

Codorníu Selección Raventós 
Varunummer: 7778
Pris: 99 SEK

2001 Viña Ardanza Reserva
Varunummer: 2609
Pris: 199 SEK

2008 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva
Varunummer: 99461
Pris: 229

2007 Condado de Haza
Varunummer: 72604

2 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Att jämföra "svenskt" och "amerikanskt" kött är väl lika meningsfullt som att jämföra "franskt" och "italienskt" vin. Det beror ju såklart på vad det är för kött, hur det producerats o s v. Det finns gott om duktiga producenter i Sverige som levererar kött av toppklass.

Mr J sa...

Hej Ingvar,

Det var inte en generalisering som dömde ut all svensk köttproduktion.
Det var bara att i det här fallet var det amerikanska köttet bättre än det svenska (från välrenomerad producent och hängmörat med en prislapp på 475 kronor kilot) enligt handlaren, trots en nästan 30-procentig prisskillnad. Förklaringen jag fick var att konsumenterna efterfrågar svenskt kött. Det har jag i och för sig hört i andra butiker också.

Nu köper jag huvudsakligen svenskt kött av god kvalitet i en charkbutik väl medveten om att smakar det så kostar det. Samma sak där, dom är lyriska över det amerikanska köttet och ser uppenbarligen inte några problem med att generalisera om köttets ursprung eller framhäva dess förtjänster framför det svenska köttet.

Det är ett problem här i Stockholm är det alldeles för lätt att sälja skit till alldeles för höga priser. Väger man in priset i ekvationen kvarstår faktum att svenskt kött generellt inte förmår hålla samma kvalitet som amerikanskt eller latinamerikanskt kött enligt min erfarenhet.

Bra kött framställs på många håll i världen och vore det inte ett problem för europeiska producenter att hänga med i konkurrensen så skulle vi inte ha de höga skyddstullarna och kvoterna på icke europeiskt kött som av och till införs.

Att amerikanskt kött på kort tid fått genomslag beror väl på att EU beslutat utöka kvoterna som svar på avskaffade amerikanska strafftullar på europeiskt nötkött.

Frihandel är bra och jag har inte några problem med att köpa bättre och billigare kött från andra delar av världen.