Jag har inte lyckats hitta någon uppgift om den exakta druvblandningen för årgången 2004. På producentens hemsida uppges druvsammansättningen bestå av grenache till 75 procent, mourvèdre och syrah utgör elva procent vardera och de resterande tre procenten utgörs av cinsault samt de för mig obekanta vaccarèse och counoise.
Mitt minne från inköpstillfället var att vinet var väldigt knutet och att det knappt gick att dofta sig till några intryck. Något besviken över den bristande generositeten hoppades jag att några år i garderoben skulle åstadkomma en förbättring.
När jag nu några år senare sniffar på vinet slås jag av hur anonym doften är i förstone. Efter hand händer det dock saker och förnimmelser av jordgubbar, körsbär, salmiak, läkerol, läder, örter, mineral, tjära och en gnutta dill träder fram. Jag är inte helt förtjust över en distinkt starkvinston. Över det hela vilar också en närmast bränd doft.
Smaken är desto mer generös och bjuder på söt frukt. Jag plitar ner jordgubbskompott, körsbär, lakrits, läkerol, läder och tjära. Det är ett alkoholstint kraftpaket med rätt så nedslipade tanniner och syror. Även i smaken tycker jag att det i botten vilar en bränd ton som jag inte är helt förtjust i. Men det är gott och det går åt under kvällen.
Det är märkligt hur tycke och smak förändras över tid. Jag väljer nog hellre viner från andra delar av vinvärlden. Men det har varit fascinerande att uppleva hur ett vin mognar och utvecklas över tid. Här har mycket positiva saker hänt efter några år i ryggläge. Som så ofta med vin så fungerar det än bättre till maten, som i det här fallet blev hjortstek med rostade rotsaker och rödvinssås.
Allt sammantaget vill jag ändå hävda att Bosquet des Papes ger fantastiskt mycket pang för pengarna. Den som är förtjust i södra Rhône och Chateauneuf du Pape bör definitivt bunkra upp med Bosquet des Papes. En opartisk klockren köprekommendation utfärdas härmed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar