2008 Barbaresco Nubiola Pelissero

Pelissero är en producent som ofta omnämns i varma ordalag och därför blev jag intresserad av en Barbaresco som återfinns i beställningssortimentet. Druvorna till detta vin har hämtats från sex växtplatser utspridda över tre kommuner. Namnet Nubiola är hämtat från medeltiden och syftar på nebbiolo. 

Doften är finstämd, kristallklar och generös, och minner inte så lite om pinot noir med körsbär, hallonrem, jordgubbe och viol. Under den eleganta och ljusa ytan finns ett spännande stråk som drar åt det mörkare hållet med olika slags träslag som eneträ och en aning grillkol. En komplex och mycket god doft som lovar gott.

Den pigga syrligheten och de kärva tanninerna dominerar det första intrycket. Frukten är något lättare än vad doftintrycket indikerar. Körsbär, hallon, torkad frukt, svart te, mineral och Läkerol för jag pliktskyldigast till anteckningarna innan det är dags att äta. Ett riktigt gott vin, men jag tycker nog att det är lite ofokuserat. Det hade varit önskvärt med lite mer utmejslade smakintryck. Om några år kommer det nog å andra sidan att hända saker. 

Så var det detta med priset. Nog är jag lite gnällig då jag när detta skrivs hittar årgång 2007 för 113,34 DKK vid köp av sex flaskor. Systembolagets notering på 299 SEK känns därför i det mesta laget och någon köprekommendation vill jag inte utfärda. Inte så mycket för att Pelisseros Barbaresco Nubiola inte förtjänar att provas, utan i protest mot monopolets prissättningsstrategi.

Varunummer: 91305
Pris: 299 SEK

2003 Chateau Montus

I våras rensade jag lite bland vinflaskorna. En flaska Chateau Montus från appellationen Madiran och den solbakade årgången 2003 åkte fram och korkades ur. När jag kollar lite efter fakta på nätet visar det sig att flaskan troligen är inköpt i anslutning till decembersläppet 2005 och att priset var 159 kronor. Chateau Montus görs huvudsakligen på tannat och med 20 procent cabernet sauvignon.

På den tiden när det begav sig var Alain Brumonts viner framställda av druvan tannat i ropet och ren njutning utlovades för den som orkade vänta. Tio år borde väl räcka tänkte jag.

Det första doftintrycket är urläckert med kåda, tallbarr, solmogna björnbär, läder och tobak. På det hela kommer jag att tänka på att inslaget av cabernet sauvignon fått genomslag. I doften noterar jag också ett påtagligt fatinslag.

Smaken är tät och bjuder på drivor av söt och solmogen mörk frukt såsom plommon, svartvinbär och syltade björnbär. Det är fortfarande bett i tanninerna och vinet upplever jag som småkärvt, medan syrligheten är rejält nedtonad. Men 15,5 volymprocent kan inte trollas bort. Den påtagliga eldigheten och den söta frukten blir i längden för mycket och vi lämnar halva flaskan därhän. Min första reaktion var ren och pur förtjusning innan jag kroknade. Det här är nämligen ett provningsvin som mår bäst av att njutas i små doser men i rollen som ackompanjemang till en middag blir det helt enkelt övermäktigt. 

2003 Chateau Montus är ett välgjort och gott kraftpaket, men det är en stil som jag har svårt att uppskatta till fullo.

2006 Brunello di Montalcino Quercecchio

Under den tid som den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli sålde viner direkt till svenska konsumenter hann jag göra några inköp. Bland annat denna brunello från Azienda Agricola Quercecchio. 

Doften ger ett klart och oförvanskat intryck med körsbär, svart te, röd citrus, Läkerol, läder och mineral.

Även smaken är klar och låter frukten tala med körsbär, svart te, mandel och körsbärskärnor. Jag associerar doften med nebbiolo efter hand. Kroppen är drygt medelfyllig och vinet känns balanserat med läckert sandiga tanniner och pigg syrlighet. Eftersmaken är behaglig och dröjer sig kvar. 

Det är ett riktigt gott vin och jag är riktigt glad över detta inköp. Ytterligare några flaskor vilar i källaren för framtida njutning. Nu hoppas jag bara att Carlo ångrar sig och börjar leverera vin till Sverige igen. Sådana här fynd vill vore roligt att göra igen.

2006 Brunello di Montalcino Tenuta il Poggione

Vi var osedvanligt sena med att starta årets grillsäsong. Men nu har den börjat och först ut på gallret var en majskyckling som fick sällskap av några potatisar som rostades i en olja smaksatt av timjan, salvia och rosmarin. En brunello från Tenuta il Poggione togs fram för att göra kvällen komplett. Purister vet att en brunello skall lagras på stora botti för att komma till sin rätt. I detta fall har dock franska fat använts. Om än att de är något större än de sedvanliga 225 litrarna. Så jag antar att denna brunello med utgångspunkt i storlek på faten kan karaktäriseras som semitraditionell. 

Doften är kanske inte så ursprungstypisk som jag förväntat mig med körsbär som är snudd på likörartade. Men svart te, röd citrus, mineral och något slags ljust träslag är desto mer typiska för sangiovese och ger ett elegant intryck. 

Det första som slår mig när jag smakar på vinet är att det är fantastiskt driv i syrligheten. Körsbärsfrukten inklusive kärnorna, en aning mandel, svart te och en dammig grusväg ger allmänt toskanska förnimmelser även om smakintrycken inte är så framträdande som jag önskat. Tanninerna är hyggligt finkorniga och eftersmaken sträcker ut behagligt. Spretigt och elegant på samma gång blir mitt intryck. Det känns i dag inte riktigt som bitarna passar ihop och jag vet inte heller om det finns tillräckligt mycket frukt för att klara en längre tids lagring. Min erfarenhet räcker helt enkelt inte till för att våga sia om vart detta kommer ta vägen. Så någon oreserverad hyllning blir det inte, även om jag tycker att vinet är gott. Lägger jag undran en flaska så får det bli för att lära mig mer om hur brunelloviner utvecklas med tiden. Gott och köprekommendation om än med darr på ribban får bli mitt slutomdöme.

Varunummer: 95082

Pris: 299 SEK 

2007 Taurasi Radici Mastroberardino

En lång och bister vinter fick till slut ge vika för en kort vår innan sommaren kom. För att fira värmen och ljuset korkar jag upp en flaska från Kampanien. Taurasi från Mastroberardino är något som jag uppskattat mycket tidigare så det är dags att se om det går att upprepa succén.

Doften är modernt generös och sötfruktig med mörka bär såsom plommon, björnbär och körsbär. Läder, kakaopulver och fat noterar jag också. Det solmogna och mörkfruktiga temat återkommer i smaken. Söta plommon, björnbär och en aning körsbär kompletteras med en aning läder och lite kakaobitterhet. Kroppen ger faktiskt ett fylligare och tätare intryck än vad som faktiskt är fallet när maten kommer på bordet så jag skulle inte rekommendera detta vin till säsongens carne alla griglia. Tanniner och syrlighet är inte så värst påtagliga, men de sköter jobbet med den äran och bidrar till att ge vinet bra balans. Eftersmaken är uppfriskande och långsträckt. 

På det hela taget ger denna upplaga av Mastroberardinos Taurasi Radici ett modernt och polerat intryck. Måhända på bekostnad av bristande komplexitet. Det skulle kunna vara ett negativt omdöme i dessa tider av jakt på ursprungskänsla, men det är det inte. Snarare är det befriande med ett vin som levererar en helgjuten upplevelse i dag och som säkert kan vinna på en tids lagring. Två tummar upp och ett brett leende således för ett mycket gott vin som måste provas.

Varunummer: 90505

Pris. 269 SEK

2010 Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre Jean-Paul & Benoît Droin

Under påsken hann vi med en Chablis till skaldjuren. Enligt producenten bör detta vin inte drickas innan tre år sedan skörden, så nu skall det vara dags. 

Släkten Droin har anor som vinodlare i Chablis som sträcker sig tillbaka till 1620. En detalj från historien som jag finner intressant är att 1698 anges Jehan Droin som ”brandevinier” utöver att vara vinodlare och tunnbindare. Det bör väl rimligtvis innebära att vinproduktionen destillerades till brännvin. Det är också fascinerande är att läsa om utvecklingen i våra dagar. Den första elektriska pressen köptes in 1945, den första traktorn som klarade av att grensla rankorna 1956, 1983 utropar man som ett märkesår när det var möjligt att uppnå både kvalitet och kvantitet i Chablis, och det var först 1986 som nya fat användes i produktionen. I dag består egendomen av 25 hektar utspridda i Chablis som införskaffats under 13 generationer.

Med skaldjuren framdukade är det dags att göra några snabba anteckningar. Doften är generös, nästan lite fet och oljig, med citron, gråpäron och gula äpplen. Mineral och en aning kryddighet noteras också. 

Intrycket är först faktiskt lite enahanda med ett huvudsakligt drag av mycket frisk och tät smak av citron. Men efterhand tillkommer mineral, ostron, söta gråpäron och en sötare fruktighet som ger vinet en snällare och mer drickvänlig karaktär. Som allra bäst smakar vinet ett par dagar efter öppnandet. 

Efter en initial tveksamhet går både jag och min fru igång rejält på detta vin och tycker att det är riktigt gott. Det är väl värt att prova, men glöm inte bort att lufta det rejält innan avsmakningen.

Varunummer: 71898 

Pris: 224 SEK

2004 Bosquet des Papes Chateauneuf du Pape

Mitt förhållande till Chateauneuf du Pape blev aldrig någon varaktig relation. Men ett minne från vår tid tillsammans är några flaskor vardera av årgångarna mellan 2003 och 2006 av Bosquet des Papes samt några  udda flaskor från andra producenter. De dyra prestigecuvéerna med höga parkerpoäng låg ärligt talat utanför min räckvidd och därför riktade jag mitt intresse mot denna ofta väl ansedda producent som med sin mer modesta prislapp framstod som ett bra köp.

Jag har inte lyckats hitta någon uppgift om den exakta druvblandningen för årgången 2004. På producentens hemsida uppges druvsammansättningen bestå av grenache till 75 procent, mourvèdre och syrah utgör elva procent vardera och de resterande tre procenten utgörs av cinsault samt de för mig obekanta vaccarèse och counoise. 

Mitt minne från inköpstillfället var att vinet var väldigt knutet och att det knappt gick att dofta sig till några intryck. Något besviken över den bristande generositeten hoppades jag att några år i garderoben skulle åstadkomma en förbättring. 

När jag nu några år senare sniffar på vinet slås jag av hur anonym doften är i förstone. Efter hand händer det dock saker och förnimmelser av jordgubbar, körsbär, salmiak, läkerol, läder, örter, mineral, tjära och en gnutta dill träder fram. Jag är inte helt förtjust över en distinkt starkvinston. Över det hela vilar också en närmast bränd doft. 

Smaken är desto mer generös och bjuder på söt frukt. Jag plitar ner jordgubbskompott, körsbär, lakrits, läkerol, läder och tjära. Det är ett alkoholstint kraftpaket med rätt så nedslipade tanniner och syror. Även i smaken tycker jag att det i botten vilar en bränd ton som jag inte är helt förtjust i. Men det är gott och det går åt under kvällen. 

Det är märkligt hur tycke och smak förändras över tid. Jag väljer nog hellre viner från andra delar av vinvärlden. Men det har varit fascinerande att uppleva hur ett vin mognar och utvecklas över tid. Här har mycket positiva saker hänt efter några år i ryggläge. Som så ofta med vin så fungerar det än bättre till maten, som i det här fallet blev hjortstek med rostade rotsaker och rödvinssås.

Allt sammantaget vill jag ändå hävda att Bosquet des Papes ger fantastiskt mycket pang för pengarna. Den som är förtjust i södra Rhône och Chateauneuf du Pape bör definitivt bunkra upp med Bosquet des Papes. En opartisk klockren köprekommendation utfärdas härmed.