måndag 10 september 2012

2009 Chateau Pédesclaux

Chateau Pédesclaux rankades som femte cru i klassificeringen från 1855. Egendomen brukar inte framhållas som någon av de främsta i Bordeaux. Det är därför roligt att läsa en historia hos den gode vindoktorn om en blindprovning som Decanter anordnade med anledning av den hyllade årgången från 2005. Förhoppningsvis var det inte en engångsföreteelse, utan även den goda årgången 2009 förmår leverera.

Värt att notera är hur druvsammansättningen ändrats över tid. För några decennier sedan uppgavs 65 procent av vingårdarna bestå av cabernet sauvignonrankor, vilka sekunderades av 20 procent merlot. De återstående 15 procenten utgjordes av lika stora andelar cabernet franc, petit verdot och malbec. Sedan dess har preferenserna ändrats och i strävan att göra vinet mer populärt har andelen cabernet sauvignon minskat till hälften medan merlot ökat till 45 procent. Cabernet franc står oförändrat för fem procent. Det innebär att petit verdot och malbec försvunnit. 

Nästa fundering är om inte moderniseringsarbetet i Bordeaux emellanåt tyvärr går ut över etiketterna. Slott och ädla anor är ju något som präglar bilden av Bordeaux. Om något har denna konservatism manifesterats i etiketterna. De har varit charmerande överlastade med heraldik, en mångfald av typsnitt och annat pynt. Tyvärr är etiketten på flaskan ett avsteg från denna tradition och modernt uppstramad med en anonymt stiliserad bild på slottet. Mer pynt på flaskorna om jag får be. De pryder vinkällaren bättre då. 

Så över till väsentligheterna. Doften är tämligen anonym, men det kan jag inte lasta vinet för. Tyvärr blir det alltmer uppenbart när jag sniffar att jag drabbats av en förkylning. Av det jag kan ana så märks den höga andelen merlot tydligt. Det är plommon, körsbär och korinter med en tydlig gräsighet och en gnutta tobak. Visst kommer svartvinbären efter hand. Sedan kommer det rostiga järnet och blodet också. Läder och en aning riojaartad dillarom smyger sig även på. Doften är riktigt god skulle jag tro om näsan fungerar ordentligt.  

Kroppen är fyllig och tät utan att kännas allt för modernt extraherad. Balansen är bra med kärvhet och förhållandevis mycket syrlighet. Smakmässigt hamnar jag i Toscana. Körsbär och kaffe leder tankarna till riservor från Chianti. Andra godsaker som noterats är gräddkola och en aning limstift. Merlotkomponenten visar sig väl också i gräsigheten. Eftersmaken är lång. Mitt helhetsintryck är att det finns mycket stoppning, men att det hela känns lite ofokuserat. Skall jag vara kritisk så saknar jag lite skärpa. 

Visst är det gott. Riktigt gott faktiskt. Det är inte så att jag får ståpäls, men byggstenarna finns på plats för en riktigt trevlig upplevelse om några år tror jag. Köprekommendation utfärdas härmed. 

Varunummer: 95172 
Pris: 299 SEK

Inga kommentarer: