2003 Barbera d´Asti Ca di Pian

Några udda flaskor skramlar runt i botten på garderoben eftersom det oftast finns något mer spännande att prova. För några år sedan köpte jag två flaskor av Spinettas Barbera d´Asti Ca di Pian. En flaska provades på studs och jag tyckte väl att den var så där. Lat som jag är orkade jag aldrig gå tillbaka med den andra flaskan. Så några år senare åker korken ur till en bit oxfilé med en rödvinssås.

En generös doft av solvarma och syltiga bär och frukter strömmar upp ur glaset. Det är björnbär, plommon och blåbär. Eftersom det är ett italienskt vin finns även de karaktäristiska körsbären, om än att de i detta fall nog kanske legat i likör. Här finns även ett mått av torkad frukt. Sedan är det också något som jag associerar till de limstift som användes slöjden. Lite mandelmassa doftar det också, möjligtvis att det är Amaretto. För att det hela inte skall kantra över finns här också lite svart te som ger en mer mineralisk nyans.

Föga förvånande följer smakintrycken i samma spår med rik och generös fruktighet som bjuder på björnbär, plommon och några körsbär. Det hela sveps in i lite fatvanilj. Tankarna går osökt till bärpajerna som serveras med en klick vaniljglass under sommarmånaderna. Det finns inte så värst många tanniner kvar, men det kärvar till lite. Syrligheten är inte heller den särskilt påtaglig. Jag skulle dock inte vilja säga att vinet är jolmigt, utan håller sig på rätt köl. Eftersmaken rundar av behagligt och påminner om portvin.

Denna Ca di Pian är ett gott vin som inte fordrar allt för mycket eftertanke. Här är det njutning som gäller utan att fråga sig hur ett typiskt vin från Piemonte som görs på Barberadruvan borde smaka. Jag är därför rätt så nöjd över att min lathet denna gång lönade mig så väl.