En kväll mitt i veckan lyckas vi med konststycket att få barnen att somna samtidigt och förhållandevis tidigt på kvällen. Framgången firas med några goda ostar och en flaska vitt. Fram åker en Meursault från Domaine Vincent Bouzereau som jag greppat mer eller mindre i blindo med ambitionen att lära mig mer om vita bourgogneviner. Av leverantörens hemsida framgår att det är tionde generationen som är verksam på egendomen, och ägorna på 18 hektar är spridda runt om i Bourgogne. Till skillnad från många andra håll i vitvinsvärlden skäms man inte för att låta vinet jäsa och mogna på träfat utan kontakt med rostfria ståltankar. En detalj för finsmakare är att faten i Bourgogne är på 228 liter och därmed tre liter större än faten i Bordeaux som är på 225 liter. Varför vet jag icke.
Doften är återhållsam och bjuder på gula äpplen, päron och en aning vingummi. En aning kryddighet visar sig efter en sondering bland kryddburkarna vara kryddpeppar, måhända med en dragning åt stjärnanis. Därtill finns viss brödighet, oxidation och smörighet.
Smaken är snäppet mindre knuten än doften, men jag skulle inte använda ett ord som generös för att beskriva smakintrycken. Bland smakintrycken samsas äpple och gråpäron med en aning tropisk frukt som kan vara mango. En liten tvist av citron kompletterar fruktavdelningen. Här finns också ett uns av kryddighet som jag har svårt att placera. Faten är tydligt närvarande och skänker vinet en härlig tyngd. I gommen är vinet balanserat och harmoniskt med avrundad syrlighet och ganska lång eftersmak.
Initialt känns vinet knutet, men ju längre tiden går så vill det inte riktigt släppa loss trots att det går att ana en hel del oförlöst kraft. Det gör att jag inte riktigt tycker att priset går att motivera. Men trots detta gnäll vill jag ändå understryka att denna Meursault är riktigt god och behaglig. Ja, rent av så god så att jag får blodad tand vad gäller vit Bourgogne. Hårt ekad Chardonnay är ju riktigt gott faktiskt.
Varunummer: 12677
Pris: 279 SEK
5 kommentarer:
visst kostar det men ännu under 300-hundringen. har provat det ett par gånger och den här årgången är riktigt bra tycker jag. lägg undan ett par år till så ... hur var det till ostarna?
birk
Det funkade väl sådär till ostarna. Starka grejer från Androuet. En halvtorr riesling hade nog suttit bättre. Jag tror på din bedömning vad gäller behovet av att lägga undan ett par år. Men riktigt gott var det och som jag skrev, mer vit bourgogne måste det bli i närtid. Näst i tur står därför en Puligny-Montrachet -07 från Antonin Rodet. Något som du provat?
Jovisst har jag det. Det är en bra Bourgogne, mer fat och lite kanske modernare fruktigare stil, om jag minns rätt, men har mineraltoner och bra syra och klassisk gamla världen. Det kommer lite bra Bourgogne Blanc nu den 1 feb, bland annat Jobard, som verkligen gör personliga viner, som kanske inte Rodet alltid lyckas med. Ska bli intressant o se vad du tycker Rodet! Håll igång bloggen!
Mer fat, säger du. Det får mig att salivera lite grann faktiskt. Jag skall absolut skriva något när jag provat. Jobard verkar ju också värd att prova.
-Vilken årgång drack ni?
Skicka en kommentar