Toscana 1997 x 4

Återigen en blindprovning i vinsällskapet. Det första intrycket är att detta måste vara Italien och Toscana. Men som så ofta undertrycks denna initialt spontana, och ofta korrekta iakttagelse, för att i stället övergå till en omgång sänka skepp där det rätta svaret ringas in efter ett uttömmande batteri av gissningar. Blint kan en Chianti faktiskt leda tankarna både till norra och södra Rhône. Och den urtypisk sangiovesedoften visar sig vara Cabernet Sauvignon. Inte heller årgången var lätt att pricka in eftersom vinerna var fruktstinna och utan påtaglig mognad. Till sist visade det sig att vi satt med fyra toskanska viner från den legendariska årgången 1997 framför oss i glasen.

1997 räknas som ett märkesår för vinnäringen i Toscana. Allmänt framhålls att ytterst gynnsamt väder jämte en uppryckning i vingårdar och vinkällare kulminerade i en legendarisk årgång. Lokalbor som jag talat med fnyser dock och hävdar att dom alltid gör bra viner. I jakten på det genuina Toscana följde vinerna med på köpet helt enkelt när människor, däribland professionella vintyckare, strömmade till i spåren efter Francis Mayes bästsäljare om sitt liv på den toskanska landsbygden.

Vi rankade de fyra vinerna i följande ordning från botten räknat. De fick generellt höga poäng, vilket innebär att fyra mycket goda viner rangordnats.

1997 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva
Vacker röd och något transparent färg. Doften är mycket god med något smörigt inslag, körsbär, russin och anstrykning till torkad frukt med lite rökighet och charkuteri. Mjuk och len smak med kärva körsbär, torkad frukt, pepprighet, russin och något kartighet.

1997 Castello di Cacchiano Chianti Classico
Vacker röd och något transparent färg. Doften är mycket bra, sötfruktig med plommon och körsbär, torkad frukt, starkvinstoner, kaffe och farinsocker. Smaken är mjuk och len med kärva körsbär, kryddighet och lång eftersmak.

1997 Fattoria di Fèlsina Berardenga Chianti Classico Riserva Rancia
Mörk och tät färg. Mycket god doft med kärva körsbär, plommon, starkvinstoner och källartoner. Mycket god smak med svarta vinbär, plommon, kaffe och grafit.

1997 Villa Cafaggio Cortaccio
Mörk och tät färg. Fantastisk doft som är dov och sötfruktig, och jag noterar körsbär, rökighet, tjära, pepprighet, kaffe och aningens starkvinstoner. Smaken är tät och kraftigt sötfruktig med kärva körsbär, plommon, gräsighet och kaffe som klingar av långsamt. ”Helt underbar” noterar jag i protokollet också.

Kvällen bjöd på fyra sötfruktiga och körsbärskärva viner, och med en markant avrundad syrlighet jämfört med toskanska viner i sin ungdom, som prickade mina smakpreferenser klockrent.

Jag har baserat på tidigare erfarenheter haft vissa frågetecken kring toskanska viners lagringsduglighet. Vi var nog alla något överraskade över hur lite vinerna hade utvecklats efter så många år, med undantag för den avrundade syrligheten. För några år sedan var vi några som provade toskanska viner från 1997 utan att superlativerna haglade. Så vill man komplicera saker och ting, och det vill man ju, går det att teoretisera kring huruvida även toskanska viner genomgår olika mognadsfaser. Eller så är det provningsformat och miljö som avgör hur vinerna upplevs från gång till annan. Hur som haver, lagra går de utan problem. Åtminstone bra årgångar. En annan fråga är om de vinner så mycket på det. Har jag tur så har provningsledaren kvar några flaskor i källaren så att även detta frågetecken kan rätas ut.

Sammanfattningsvis en provning som i min bok befäster Toscanas position som en av världens främsta vinregioner. Kanske rentav den främsta…

2007 Beaune Premier Cru Les Cent Vignes Camille Giroud

Utgångspunkten för mina sonderingar i terrängen runt om i Bourgogne är börja harva i budgetträsket. Det vill säga viner under 400 kronor. Om nu någon studsar till över denna definition av budgetvin bör kanske nämnas att Bourgognes ryktbarhet föga konsumentvänligt avspeglas i priserna på vinerna därifrån.

Förra veckans succé lockade till konsumtion av ännu en flaska signerad av David Croix, som både gör vin under eget namn och hos Camille Giroud. Följaktligen plockade jag upp en flaska från plätten les Cent Vignes, som ligger i den norra delen av Beaune.

Tämligen transparent och ljus röd färg indikerar ett ganska lätt vin. Både doft och smak avviker inte från vad som kan förväntas av ett vin från Bourgogne. Doften är diskret aromatisk med ren frukt som består av körsbär och hallon samt stendamm och lite örtighet. Lite rökighet från en sur brasa lurar i bakgrunden också. Smaken fortsätter på samma tema med en eterisk och ren frukt som består av körsbär och smultron, kompletterat med mineral, Läkerol, lakrits och örtighet. En antydan till fat rundar av det hela. Kroppen är åt det lätta hållet och syrligheten piggt ungdomlig.

Charmen med Bourgogne lär vara den mödosamma processen med att hitta rätt i djungeln av vingårdslägen och producenter. Därmed också sagt att det krävs en del mindre lyckade smakprov på vägen mot himmelriket. Denna gång råkade jag stöta på ett gott vin som får sättas upp på erfarenhetskontot. Det är helt enkelt för tunt. De viner från Bourgogne som jag provat är vanligtvis formidabla matviner. Även om de kan upplevas som lite tunna eller för syrliga så brukar saker och ting ordna upp sig när maten väl står på bordet. Men icke så denna gång. Varken kalvstek med en mild gräddsås eller kycklingbröst med vinvänliga tillbehör förmådde lyfta detta vin. Även en Bourgogne behöver lite fyllning för att bli riktigt bra.

Det är möjligt att jag missat något i ren okunnighet. Därför vill jag rekommendera den som i likhet med mig vill utforska Bourgogne utan ingående kunskap att lämna kvar återstående flaskor på Systembolagets hyllor till mer garvade aficionados som eventuellt förmår uppskatta Girouds les Cent Vignes desto mer.

Varunummer: 95896

Pris: 295 SEK

2007 Beaune Premier Cru Les Grèves Domaine des Croix

När jag läser på om veckans vin från Domaine des Croix så upptäcker jag att det slumpat sig så att ägaren David Croix är vinmakare på egendomen Camille Giroud som stod för förra veckans Bourgogne.

Bakgrunden till detta är att 2004 upptäckte David Croix att Domaine Duchet var till salu. Han frågade ägarna till Camille Giroud om de ville egendomen, men något intresse för detta fanns inte. Däremot lyckades han ro köpet i hamn själv 2005 och säkrade därmed fem hektar spridda runt om i trakterna av Bourgogne. Camille Giroud köper frukten från tre av hektaren och David Croix gör en handfull olika viner från de återstående två hektaren. Värt att notera är att Domaine de Croix sålunda bara funnits i fem år.

Doften är smått smörigt körsbärskärv med lite söta jordgubbar och något enstaka nypon. Örter och mineral kompletterar doftintrycken. Smaken är nästintill medelfyllig, djup och långsträckt med körsbär och söta sommarbär som samsas med lite lakrits. Slöjor av farinsocker, smörkola och kaffe kan anas då och då. Efterhand ansluter en ganska tydlig smak från någon av Läkeroltabletterna. Balansen är fantastiskt bra och här bjuds minst sagt på en oerhört behaglig vinupplevelse. Osökt får jag en reklamslogan i huvudet som mycket träffande beskriver kvällen i detta vins sällskap: ”Once you pop, you can´t stop”.

Av mina erfarenheter från Bourgogne sätter jag detta vin från Domaine des Croix främst. Fynd vore kanske att ta i, men det är en Bourgogne som levererar i paritet med prislappen. Mer än så tror jag inte man kan begära. Slutomdömet blir därför sammantaget en mycket stark köprekommendation.

Varunummer: 73748

Pris: 365 SEK

2007 Gevrey-Chambertin Les Crais

Camille Giroud grundades 1865 och gjorde under många år lagringsdugliga och rustika viner. På nätet läser jag att firman länge hade en ordning där vinerna lagrades i upp till tre år på fat innan de buteljerades och såldes tidigast tre-fyra år senare om vinerna var klara. Kanske inte en invändningsfri affärsmodell ur revisorns perspektiv. Företaget såldes 2002 till ett amerikanskt konsortium. Till inventarierna hörde 300 000 flaskor från 1937 och framåt! Numer säljs inte några viner av den gamla skolan, utan produktionen uppges vara mer modern.

Doften är rätt så generös med massor av fräscha körsbär och hallon samt något enstaka nypon. Ett stråk av murrighet drar genom den fruktiga doften med någon slags lera, fuktig barrskog och rök från sur brasved. Stendamm, örter och lakrits finns där också.

Smaken domineras av röda vinbär och hallon. Sedan finns där en tydlig fatkomponent som visar sig genom gräddkola och kokos, och som jag tycker drar ner helhetsintrycket något. I övrigt är vinet mjukt och behagligt med bra balans.

Även om det är ett mycket gott vin för i sammanhanget rimliga pengar så kommer jag nog inte att köpa några fler flaskor. Jag tror att det är lite för mycket fat för min smak. Allt sammantaget en Bourgogne väl värd att prova.

Varunummer: 95757

Pris: 329 SEK

2001 Roagna Langhe Rosso

Många äro de som provat och lovordat Roagnas Langhe Rosso. Steget är ju därför inte långt till att utnyttja denna utmärka konsumentinformation och införskaffa en flaska.

Roagna använder druvor från vinrankor i både Barolo och Barbaresco. Som den traditionalist Roagna är har druvorna lakats ur under 40 dagar och vinet har sedan fått mogna i tre år på fat.

Doften är magnifik med söta hallon och röda vinbär med markerad örtighet, lakrits och tjära samt viss blommighet som jag vill få till violer. Smaken är inte sämre den. Det är tufft och kärvt. När den initiala pigga syrligheten och det fasta greppet från de sandiga tanninerna släppt taget så träder en smak av söta hallon och kallt te jämte anis och bakkryddor fram i en slank kropp med mognadstoner. Något citrusaktigt och smått chokladaktigt påminner om ”Always”. Detta är fantastiskt gott att både sniffa på och dricka.

2001 Roagna Langhe Rosso är ett utmärkt exempel på varför det lönar sig att läsa vinbloggar och agera på andras rekommendationer. Jag sällar mig till kören och utropar detta vin till ett veritabelt fynd som icke bör missas. Man får fantastiskt mycket vinupplevelse i förhållande till priset.

Varunummer: 75237

Pris: 199 SEK

2006 Vosne Romanée Domaine Gros Frère et Soeur

Den som är intresserad av både vin och genealogi kan finna sitt lystmäte i klanen Gros och deras utbredning i trakterna kring Vosne. Om jag förstått saken rätt så är familjeegendomen Domaine Gros Frère et Soeur gemensamt ägd. Sedan har Michel Gros verksamhet under eget namn, medan systern driver A-G Gros och kusinen Domaine Anne Gros. Sedan finns tydligen även någon Jean Gros, som kan vara modern till Michel Gros. Sedan orkade jag inte med fler släktingar och ägarförhållanden. Bakgrunden till vinvalet är att jag tänkte se om det går att återfinna en gnutta av den magi som omgärdar Domaine Romanée Conti i ett byvin från Domaine Gros Frère et Soer.

Det börjar inte bra. Redan när jag tar av aluminiumfolien ser jag mögel och en brunröd sörja på toppen av flaskan. De onda aningarna tilltar när jag låter korkskruven arbeta sig ned i korken som har ungefär samma konsistens som en tvättsvamp. När jag drar upp den är den mjuk och synbarligen har vinet trängt upp längs sidorna ända ut. Jag svär över att jag förmodligen måste mentalt hantera ett korkdefekt vin. Döm om min förvåning när det verkar som om vinet har klarat sig.

Doften är god, utan att tränga sig på, med körsbär som ackompanjeras av hallon och plommon. Sedan finns där även pepprighet, viol och lakrits. Den fruktiga doften är inte lika ren som jag upplevt i andra bourgogner. Här finns murrighet också som tar sig uttryck i en gnutta chark och rökighet à la medwurst, och under det hela lurar lite dyig sjöbotten.

Den pigga syrligheten slår till först, innan smått lent kärva och kirschiga körsbär och hallon träder in på scenen. Något från charkuteridisken återfinns även i smaken. Här finns en tydlig nyans av kaffe också. Eftersmaken är förhållandevis kort och klingar av med lakrits. Men det som förvånar mig är fylligheten. Uppenbarligen är det en fördom att bourgogneviner är åt det lättare hållet, utan här har vi att göra med ett medelfylligt vin.

Det är gott att sniffa på och dricka på egen hand. Men det är först när maten kommer på bordet som det sker saker. Syrligheten blir inte lika framträdande och de finstämda nyanserna samspelar mycket väl med maten. Den bästa värdemätaren är ju den fart med vilken nivån sjunker i karaffen, och i detta fall går det undan. En förklaring kan vara att man hela tiden vill dricka en klunk till för att förvissa sig om att vinet är så gott som man fick för sig att det är.

Jag vet inte riktigt om jag fick någon magisk upplevelse av Domaine Gros Frère et Soeurs byvin. Men en köprekommendation tycker jag inte är omotiverat trots priset.

Varunummer: 95834

Pris: 395 SEK

2006 Savigny les Beaune Albert Bichot

Det började med Finare vinare och fortsatte med ett stycke lysande vinjournalistik. Japp, det är det nymornade intresset för Bourgogneviner som jag skriver om.

Jag tror att jag hållit mig borta från denna vinregion av samma skäl som många andra. Det är förvisso dyrt, men det är inte billigt att botanisera bland vinerna från Bordeaux, Barolo eller Champagne för att ta några exempel. Snarare tror jag att det har att göra med den mest grundläggande frågan. Var f-n börjar man någonstans?

Sedan är det väl bara att gå rakt på sak med nästa problem. Sanningen är ju den att de flesta av oss mer eller mindre nogsamt låter pekfingret löpa längs med kolumner med Parkerpoäng eller andra poängskalor. Frågan blir då varför man skall smälla ohemult mycket pengar på viner med i bästa fall godtagbara priser i förhållande till poängen. Bourgogne ligger helt enkelt ofta uruselt till när det gäller kvoten mellan pris och kvalitet.

Ännu ett problem som tangerar båda ovanstående är att många Bourgogneviner inte får någon uppmärksamhet. Jag vet inte hur många gånger som jag googlat ett vin och fått absolut intetsägande resultat. 

Ur konsumentperspektiv framstår det därför som vansinne att köpa ett vin som i bästa fall fått mediokra omdömen i förhållande till priset, och som kostar mer än en top notch-Chianti, instegs-Barolo eller en hyggligt välrenommerad femte cru från Bordeaux med 90 Parkerpinnar.

Men nu gäller det att ta tjuren vid hornen och göra något som jag känner borde ha gjorts för länge sedan. Utforska Bourgogne. Det är med andra ord upplagt för besvikelser varvat med underbara upplevelser antar jag.

Helgens vin från Albert Bichot får rycka in med kort varsel av den enkla anledningen att den råkar stå i hyllan när jag har vägarna förbi bolaget. En mer spännande flaska får vänta till dess att förkylningen släpper.

Jag läser mig till att Savigny hamnat i skymundan mellan sina mer kända grannar vid den kända Cortonkullen och Beaune. Firma Albert Bichot grundades 1831 med rötter i Bourgogne ända tillbaka till 1350. Huvuddelen av de 100 hektar som företaget äger i Bourgogne ligger i Chablis, men företaget har ägor i hela Bourgogne. Cirka 20 procent av produktionen kommer från egna täppor, medan återstoden köps in. Vindoktorn, som verkar vara mycket förtjust i denna producent, har en mycket detaljerad genomgång för den intresserade.

Doften är ren med körsbär och lite hallon som kompletteras med en mineralton som påminner om en somrig grusväg. Här finns även lite lakrits och en liten viol. I munnen är vinet lite tunt, eller slankt om man så vill, med körsbär och smultron. Där finns även en fruktkomponent med slånbär och nypon som leder mig till ljus och lätt Crozes Hermitage. Syrligheten är ungdomligt pigg och läskande.

Här har vi att göra med ett finstämt och angenämt småkärvt vin som tarvar mat för att komma till sin rätt. Låt mig understryka att detta inte är något provningsvin. Lite lätt och ljus som den är riskerar den att komma i skymundan jämte det mesta. Nu drack jag den över två dagar till både kyckling och biff med gott resultat. Jag kan inte förklara varför, men jag tror att detta vin skulle passa bra till wallenbergare. Ett gott matvin som rekommenderas för den som inte har kalibrerat smaklökarna med australiensisk monstershiraz som riktmärke för hur ett vin skall smaka.

Varunummer: 5222

Pris: 185 SEK