Efter att ha stampat i Chianti en månad eller så har fokus flyttats mot Frankrike. Vädret gör att jag börjar tro på en sommar även i detta land och grillen ska naturligtvis laddas. Till det behövs lite rejäla saker. Sagt och gjort fiskades en flaska Montus upp ur källaren.
Presentation är tämligen överflödig så jag går in på väsentligheterna. Montus görs på 80/20 Tannat/Cabernet Sauvignon. Lagring sker i 12-14 månader på fat, varav hälften nya.
Jag känner den intensiva doften på armlängds avstånd när jag snurrar glaset. Vinet har fått luft i tre timmar och det är dags för ett första intryck. Det är en tät vätska åt det trögflytande hållet som lämnar avlagringar på glaset. Blåsvart färg.
Doften är ung och fruktig med stort F. Jag hittar svart vinbär, ceder, fat förstås. En eldigare och fylligare Bordeaux från vänstra stranden skulle man kunna tänka. Lovande.
Men Médoc smakar inte så här.
Smaken är snarast volatil och fyller gommen rejält. De fjorton komma fem procenten känns i kvällssolen. Kraftig frukt med svarta vinbär lagom draperade av ek. Eftersmaken är lång och föga förvånande eldig. Frukten är dock inte sötaktig på något jolmigt sätt utan bär upp kostymen på ett förhållandevis elegant sätt.
Detta är ett kraftigt, fortfarande ungt vin. Just idag faller jag i farstun, precis vad jag längtade efter. Önskar jag hade en låda i källaren att leta fram med om fem-tio år men dessvärre är så inte fallet. Bolagets tilldelning av detta vin är ganska liten i förhållande till efterfrågan (4200 flaskor av 05:an) och därför har jag inte kommit över några större mängder.
Efter ytterligare ett par timmar dämpas häftigheten i vinet och smaken drar åt det dova, varma hållet. Tanninerna är fortfarande kraftiga, men har rundats av. Alla initiala referenser till Médoc är borta vid det här laget.
Slutomdömet är ett vin som är mycket bra i dagsläget, men som förstås bli ännu bättre med tiden. För mig har både det unga bråkiga och det avmätt mognade en självklar plats i sinnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar