lördag 16 maj 2009

2005 Chateau de la Dauphine

Chateau de la Dauphine är en välrenommerad egendom i Fronsac med rykte om sig att göra fruktiga viner för tidig konsumtion. Tidigare ingick egendomen i stallet hos Moeiux, men såldes tillsammans med bland annat Chateau Canon de Brem 2001 till Jean Halley som tillsammans med sin son Guillaume satsade 10 miljoner euro i förbättringar. Chateau de Brem med Canon-Fronsac som appellation uppgick i Chateau de la Dauphine från Fronsac för att underlätta produktion och marknadsföring, trots att Chateau de Brem hade bättre rykte. Valet av appellation berodde på att Fronsac ansågs ha bättre rykte av de två. Från och med årgång 2006 säljs vinerna enbart under etiketten Chateau de la Dauphine.

I äldre vinlitteratur från 1990 anges cuvéen för Chateau de la Dauphine bestå av 66 procent merlot och 34 procent cabernet franc. Chateau de Brem hade 50 procent av vardera. Numer har den sammanlagda egendomen på 20 hektar 80 procent merlot och 20 procent cabernet franc i vingårdarna. För årgång 2005 valde man att göra en cuvée med 90 procent merlot och 10 procent cabernet franc.

Efter lite luftning doftar det mörk frukt, om än icke murrigt, med plommon, svartvinbär och toskanska körsbär med viss gräsighet, korinter och fatvanilj. Svartvinbären går igen i smaken och ackompanjeras av runda och mogna plommon och lite körsbär. Fatlagringen ger sig också tillkänna. Mycket gott! Blint hade jag nog inte prickat Bordeaux på grund av den rena frukten och avsaknaden av murrighet och komplexitet. Det känns väldigt mycket nya världen.

Producenten har föredömligt samlat omdömen i en lättöverskådlig pdf-fil med de yngsta årgångarna sist. Av pressklippen att döma verkar årgång 2006 vara väl värd att prova i och med tillskottet av bättre druvmaterial från Chateau de Brem. Den ändrade inriktningen har slagit an hos Parker som delade ut 90 poäng för 2005:an. Britterna är (naturligtvis!) något mer behärskade i sina omdömen. Men den som bäst i ett kärnfullt omdöme sammanfattar vinets karaktär är Jancis Robinson som utbrister ”Just this side of overripe!”.

Mitt övergripande intryck är också att man lyckats få rätsida på skutan precis innan den är på väg att kapsejsa. Javisst är det mycket frukt, men den balanseras mycket bra av mjuka tanniner och tillräcklig syrlighet så att det inte blir jolmigt. Fatvaniljen är påtaglig, men inte så att det stör helhetsintrycket. Jag hade även farhågor om den höga alkoholhalten på 14,5 procent skulle vara för mycket, men jag upplever inte någon eldighet.

Anglofiler med asketiska sinnelag som vill tukta sig själva och vinerna med långlagring har inget att hämta hos Chateau de la Dauphine. Här är det njutning för dagen som gäller. På Michael Broadbentskt vis finns en lockelse inom mig att avfärda vinet med att det saknar komplexitet och att alkoholhalten är för hög. Men det är omöjligt att värja sig mot ett mycket gott och kompetent producerat vin som så öppenhjärtigt vädjar till hedonisten inom mig. Kombinationen av strålande väder och god mat skapar en perfekt fond för att vinet verkligen skall komma till sin rätt och därför får alla kritiska och opartiska ambitioner stå tillbaka. Chateau de la Dauphine får en varm köprekommendation.

Varunummer: 75019
Pris: 218 SEK

2 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Very interesting indeed! Bra att Vinsummum tog in vinet till slut, nu ska vi också prova. Det låter som en rejäl omgörning gentemot förr - 2001 var väl den första "nya" versionen. 14,5% är ju en försvarligt hög alkoholhalt men "Just this side of overripe" bör ju lira bra till grillat kött i sommar...

Vi hör till dem som har tuktat oss med lyckade men ändå rätt strama viner i årgångar som 1985 och 2000. Detta är något helt annat, det hörs ju direkt.

Mr J sa...

Jag kan inte tänka mig något mer malplacerat ord än stramt i detta sammanhang. Även om -05:an var bra tänkte jag kolla inom kort om inte -06:an kan vara ännu bättre och lite mer klassisk så att säga i stilen.